Dikter som ...
Kolla upp mot himlen så ser du en flicka
En flicka med rödrosiga kinder och tovigt hår
( Okej du hade fått se den flickan om du kollat upp igår )
Kolla ned på marken så ser du en flicka
EN flicka utan framtid,glädje eller hopp
( Jag sa ju att du skulle kolla opp' )
Flickan igår visste att hon ville bli en Ballerina, flickan idag vet ingenting..
I wan't to kill my self
But I don't want to die
Does tha make any sense?
| ¤ ~ Sagt är sagt Du kan aldrig ta tillbaka de orden Och sedan stoppa undan och gömma dem igen.... ~ Du VAR min vingklippta glittrande ängel, ända till du tog av dig masken och visade allmänheten vem du egentligen är.. |
Mitt liv består av Fejkat patetiska samtal
Jag lever inuti ett Fejkat å tomt skal
Maten rinner liksom igenom hela min Stora, patetiska kropp
Och för er ser jag ut som ett snuskigt å trångt avlopp
Orden ni säger rinner genom mitt inre
Och för varje positiv kommentar så känner jag mig bara mindre
Jag önskar att jag bara vågat
Vågat gå fram till dig och bara frågat
Om du nu tycker att jag är så patetisk och hemsk,varför inte bara göra slut på ditt lidande och lämna mig?
I ett klass rum av vänner
Ingen ser ingen hör
Ingen av dem förstår hur jag egentligen känner
Mina ögon är torra och mina läppar de ler
Inuti mig finns ett monster som snart bryter ut
Mitt hjärta kanske är helt, men känslan av att ingen vill
Kolla hit, kolla in förstå varför mina tårar aldrig tycks ta slut
Jag hänger i snöret, du håller i saxen ett litet klipp och du är av med mig för evigt
Snälla slå mig så att jag kan få gråta
Mörkret skrämmer mig inte längre, ljuset är min nya demon (äter upp mig inifrån)
Varför ni fortfarande vill ha mig är en stor gåta
Snälla låt mig vara, lämna mig i skuggorna där jag hör hemma och känner mig trygg
Mina tankar inte kommer längre än till väggen
Jag är den ända som kan höra mina hjärta
Alla kan se in men jag inte kan se ut
Jag förstår inte min egna smärta
Även när dagen gryr så ser jag bara svart
Jag får syre men kan nästan ändå inte andas
Och vart jag än går så kommer jag ingen vart
Jag har ingen tid varken timme,minut eller sekund
Väggarna kryper närmare,Mörkret kramar mig hårt i sin famn
Tystnaden kysser min kind, Och djävulen sträcker mig sin hand
Tårarna syns vara oändliga, och kroppen orkar snart inget mer
Mörkt
| Du fick mig att fatta att ännu är inte allt borta Du gav mig hopp,om du kämpar nu så kommer snart ljuset Du fick mig att må bra, trots hur du själv mår Jag har bara gett dig besvär älskling.. När allting var svart, så lyste du upp vägen för mig I alla svåra stunder satt du brevid mig och bara satt där Och nu har du lärt mig vad livet innebär Även om du ger och inte får något tillbaka, så måste du veta att du är ljuset i mörkret för mej..! <'3 |
Text till mamma..
..en tidig förelsedags present?
Mamma jag bryr mig inte om ditt utseende, du kan se ut som ett troll, ha bruna äckliga tänder, ögon som nästan ploppar ut ur ditt huvud och väga 400kg..
Du kommer fortfarande vara min underbara söta fina mamma.
Du måste förstå att ****** fakiskt är ett ass och kan köra upp sig själv i någons eller hans egen röv.
Mamma i mina ögon är och har alltid varigt den finaste och bästa mamman i världen
Din vikt spelar ingen roll eller något annat, jag vill bara att du ska må bra och finnas kvar med mig så länge som möjligt..
Du måste lova mig mamma att det inte blir som förut för då orkar jag inget mer.
Jag orkar inte se dig tyna bort, jag orkar inte känna mig så hjälplös..
Jag vill bara att du ska förbli frisk!
Vet du vad jag brukar tänka när jag känner mig ful och äcklig?
Jag brukar tänka på att jag liknar dig och att då är det omöjligt att vara ful!
Alla komplimanger jag får för mitt utseende är menade för dig, för jag är så lik dig och blir bara mer och mer lik..
Du ska veta att jag älskar dig mer än det mesta på jorden att om du försvinner så finns bara en halva av mig kvar här.Och jag vill behålla den halvan som består av dig!<3
Jag älskar dig !
En låt..
Does anybody hear her - Casting crowns
"She is yearning for shelter and affection
that she never found at home"
Jag minns..
Jag fick det när jag fyllde 12.
Det var bilder från hela mitt liv (Som hade gått)
Mamma hade skrivit lite små texter under varje bild.
Tex: En bild där jag står med min nya stora cykel (Jag var ca 6-7 år) och jag skulle lära mig cykla på den.
"Det viktigaste är inte att aldrig falla
Utan att kunna resa sig upp varje gång"
Just det fotoalbumet är nog den bästa present jag någonsinn fått i hela mitt liv.
Jag minns också att jag inte visste vad jag skulle säga så jag började gråta.
Alla de små texterna var så vackra och jag förstod hur mycket mamma hade ansträngt sig för att göra den till just mig!
"För världen kanske du bara är en människa
Men för en människa kan du vara hela världen"
En liten sak bara-
Jag kommer aldrig skriva mitt, min mammas eller någon annans namn.
Det här är ingen blogg där jag vill skriva av mig inte en blogg där jag utnytjar något dåligt.
Utan jag vill bara slippa bära allting på mina axlar.
Jag tror inte att ni har någon aning hur det är att bära på sådana saker som jag bär på.
//Anorxiabarnet♥
"Ju bättre en människa är, desto mindre vet hon om det"
Inatt och igår kväll..
Och den här bloggen, den har verkligen fått mig att må bättre!
För igår satt jag och proppade i mig massor av mat/fika pga att jag hade så mycket ångest.
Men idag känns allt så mycket bättre. och jag tror att det är tackvare era fina och stöttande kommentarer!♥
Inatt drömde jag en konstig dröm.
Det låg en boll ett tiotal meter ifrån mig, jag gick och gick men jag kom som aldrig fram.
Den flyttades bortåt för varje steg jag tog.
Jag har börjat må lite sämre om man kollar på mina inlägg på min andra "riktiga" blogg.
Men det är också konstigt. Jag har ju världens finaste pojkvän, en mamma som håller på att bli frisk igen och många äkta vänner.
Jag har börjat känna att jag inte hör hemma någonstans riktigt.
Som om jag står i mitten av allt och har ingenstans att gå.
Skolan känns jobbig och jag trivs inte och för någon vecka sedan hade några klottrat hora spottat på mitt skåp, snott två sudd av mig uner dagen.
Och ****** F***** bup (Barn och ungdoms psykolog) vägrar låta mig prata med någon.
"Jag mår för bra" säger dom.
Nog om mig, jag har börjat bli orolig, igår åt mamma mindre än mig och jag åt inte ens mycket!
Ursch, nu känner jag att jag måste tänka på någon annat.
//AnorexiaBarnet
"Även om du hade vingar så skulle du ändå inte kunna flyga"
Min söta lilla mamma..
..ligger just nu bredvid mig och sover.
Och jag kan inte sluta tänka på tiderna när hon var jätte sjuk.
Den tiden när hon vägde mindre än vad jag gör just nu.
Om jag bara vetat att hon var sjuk så skulle jag gjort något åt det!
Men jag gick i ettan och gjorde samma sak som hon.
Jag åt mindre och mindre, mina lärare gillade det inte och tillslut pratade de med mina föräldrar.
Mamma vart arg och sa att om jag inte började äta igen så skulle hon komma på skolan och äta med mig.
Hade min mamma inte brytt sig hade jag blivt sjuk vid 7-8års ålder.
Om min mamma inte hade varit en så underbar mamma som hon är så hade jag inte varit den starka personen som jag är idag.
Min mamma har alltså bevisat att hon är bättre än mormor och morfar! ♥
We are the world - Idol 2009
Michael Jacksson RIP!
Om du hade sett detta då...
Everything I do (I do it for U) - Bryan Adams
//AnorexiaBarnet
"Don't tell me It's not worth tryin' for"
Min mamma..
.. har alltid funnits där för mig.
Sjuk eller inte sjuk hon har alltid funnits där.
Trots anorexian så tycker jag att hon har varit en underbar mamma.
Och just nu försöker hon ju bli frisk igen, vilket är ett stort steg på vägen!
En underbar mamma som min mamma förtjänar att bli frisk..
Och anledningen till att hon blev sjuk spelar ingen roll hon måste få bli frisk.
För jag orkar verkligen inte se henne äta mindre än mig och ibland äta lika mycket som min 4åriga syster!
Anledningar till varför mamma blev sjuk -
•Mormor och morfar är alcolister
och sedan vet jag inte.
Som sagt vad hon blev sjuk av spelar ingen roll så länge hon blir frisk igen!
//Anorexiabarnet
You need to se the light in the darkness!
Jag har tänkt på detta länge..
..Jag har tänkt länge på att skaffa den här bloggen.
Jag tycker att hela världen borde få veta hur det är att ha en mamma/familjemedlem som har en ätstörning.
Min mamma har anorexia, hon är ung och har redan gått igenom så mycket!
De flesta människor inser inte hur det är.
När man får se sin mamma tyna bort och väga mindre än en själv.
Hur det är att vara den ända som förstår av sina syskon, den som ska vara en förebild för de mindre.
Och att känna sig så hjälplös som man faktiskt känner sig.
Jag kunde inte hjälpa min mamma, det fanns inget jag kunde göra för att få henne äta och må bra, jag kunde inte ens få henne sluta gråta.
Inte heller kan jag skydda henne från allt som kan skada henne och få henne sjuk igen.
Jag misslyckades när jag ville skydda henne.
Hon är inte stor, hon är liten och absolut inte överviktig.
Men personen hon ser i spegeln är en överviktig person som ser hemsk ut.
Men ni ska veta hur vacker hon är och hur mycket jag älskar henne!
Hon har just blivit sjuk igen, tack vare vad folk "råkat" säga åt henne och jag kan ingenting göra.
Allt jag kan göra är att försöka att inte tänka på det.
Men hur ska jag kunna inte göra det?!
Hon är kvinnan som födde mig, hon är den jag ser upp till och som jag inte skulle överleva utan.
?- Min mamma blev sjuk vid tio års ålder
1997 - Året jag föddes
..
..
..
2008- Min mamma åker på behandlings hem
Efter jul - Kommer hon hem och är frisk igen (Men man blir aldrig riktigt kvitt en ät störning, om den en gång kommer den fram så finns den alltid där)
Sommaren 2009- Då jag tror att det började om
+Jag tror min mamma blev sjuk 1991..
Do never forget who you are!
//AnorexiaBarnet
