AnorexiaBarn

..förlåt för dålig uppdatering.

Men mitt huvud är så tomt, hela jag känner mig så tom.
Som et tomt svart hål, alla tankar, ord och känslor känns så menings lösa.
Jag önskar att jag och min familj skulle vara som alla andra.
Att min mamma inte är sjuk, att inte min farmor, mormor och morfar är alkolister!
Att hela mitt liv inte varit som det är, allt känns så menings löst och jag känner inte att jag hör hemma någonstans.
Idag orkade jag inte gå på skolan, jag fick ångest och blev rädd av någon anledning.
Hela jag känns som ett fiasko.
Jag jag inte få vara 5 år igen och inte ha någon aning om hur det är.
Inte ha någon aning om att min mamma är sjuk, utan bara få leva i en rosa, fluffig och mjuk värld.
Utan gråt, ångest och rädsla utan att bara få leva och slippa tänka så mycket.
"Mamma, kan du vrida tillbaka klockan, jag vill inte bli stor.."
Gråt klumpen i min hals vägrar försvinna och jag har ont i huvudet hela tiden.
Ska livet på jorden verkligen vara så här?

Mamma, förlåt för att jag inte är stark nog!♥

//Anorexiabarnet
"jag är en skådespelare och mitt liv är en dokusåpa"